2018

Norran Hjältar: Änglarna vid Bergsbydammen

Om inte Jörgen Dahlqvist hade glömt den där grejen hemma och vänt om skulle han inte ha passerat dammen just vid den tidpunkten då Lars Erik Nilsson ramlade i vattnet. Om inte Hans Brännström hade träffat fel försäljare i affären, skulle han troligen ha varit kvar där och inte heller han ha passerat dammen vid rätt tidpunkt. Om dessutom inte Jörgen hade lärt sig hjärt- och lungräddning samt att Hans inte hade haft turen att kliva ner på rätt ställe vid älvstranden, skulle den här historien troligen ha saknat både hjältar och överlevare. Men nu var slumpen, turen och modet närvarande när Jörgen och Hans plockade upp Lars Erik livlösa kropp ur det kalla vattnet. Det är Jörgen Dahlqvist som anländer först till Bergsbydammen. – När jag stannade bilen så såg jag att Lars Erik hängde i en vajer ovanför vattnet. Men Lars Erik tappar taget och försvinner ner i det strömmande vattnet. – Jag såg att dammluckorna var stängda och tänkte direkt: ”Nu är han borta”. I samma ögonblick kommer Hans Brännström och stannar sin bil. Han tittar nerströms dammen och får syn på Lars Erik som ligger i vattnet. Skyndsamt tar både Hans och Jörgen sina bilar och kör nedströms för att försöka fiska upp Lars Erik från vattnet. – Jag chansade och tog första vägen ner mot älven, säger Hans. När de båda springer längs älvkanten ser Jörgen en livboj med rep som hänger på ett träd. Då tvekar inte Jörgen. Med livbojen runt kroppen, fäst med ett rep som Hans håller, i kastar han sig ut i det strömmande och kalla vattnet. Tillsammans lyckas Jörgen och Hans få in Lars Erik till land. – När vi kom in till land var han helt blå och utan puls. Tack vare en snabb insats med hjärt- och lungräddning lyckas de båda få igång puls och andning på Lars Erik. När Lars Erik Nilsson, 63 år, Skelleftehamn, nås av beskedet att hans livräddare har blivit nominerade till Norranhjältar så blir han glad. – Ojojoj, så bra. I hans ögon är Jörgen och Hans riktiga hjältar. Lars Erik känner en enorm tacksamhet och säger att han hade tur att det var just dem som åkte förbi. – Det var fantastiskt modigt av dem att slänga sig ner i det kalla vattnet för att rädda mig. Jag hade änglavakt, utan Jörgen och Hans hade jag inte suttit här i dag. De räddade livet på mig, säger Lars Erik.

Norran Hjältar: Evy brinner för Lövångerbygden

Det är en strålande vinterdag när Evy Andersson promenerar den korta biten mellan lägenheten och Lövångers kyrka. – Titta så vackert, utbrister Evy och pekar på den guldgula himlen som lyser upp mellan träden. Evys hjärta bankar för Lövånger och i dag får hon chansen att visa upp sin hembygd under bästa tänkbara förhållanden. – Lövånger är en tillräckligt stor och tillräckligt liten ort. Här känner alla varandra, vilket gör att samhället har relativt lite kriminalitet. Vi har ett bra socialt nätverk. Förutom studietiden i Umeå och tio år i Hälsingland har hon varit sin hembygd trogen. I dag bor hon i Bjuröklubb under sommaren och inne i Lövånger på vintern. I december blev hon vald till Årets Eldsjäl i Västerbotten 2017, en utmärkelse som delades ut av organisationen Hela Sverige ska Leva. Evy är engagerad i en mängd föreningar i Lövånger. Bland annat är hon ordförande i Lövångerbygdens Utveckling som sedan 2014 driver Lövånger Kyrkstad, helt utan driftsbidrag. – Vi kämpar på med lönsamheten, men utvecklingen är positiv. Första året hade vi 1 000 övernattningar och 2017 hade vi över 4 000 gästnätter. Just nu letar de efter finansiärer för att kunna rusta upp kyrkstugorna. – Lövångers kyrkstad är jätteviktig för samhällets utveckling. Jag kan inte ens tänka mig ett Lövånger utan sin kyrkstad. Evy beräknar att hon jobbar halvtid med bygdens utveckling, och då är det enbart ideellt arbete. – Jag har svårt att bara se på, jag vill vara med och förbättra. När man är fler som drar åt samma håll, då händer det saker. Hon är övertygad om att Lövånger har en ljus framtid. Men det finns problem som måste hanteras, framför allt bostadsbristen. – Vi måste hitta någonstans där folk kan bo. Största problemet är finansieringen, ingen vill låna ut pengar till bostadsbyggen på landsbygden. – Det är alltid marknadsvärdet som styr hur mycket du får låna. Här måste det till en politisk lösning, så här kan vi inte ha det. Dessutom behöver bygden fler arbetstillfällen, inte bara Lövånger utan även de andra serviceorterna i kommunen. Evy menar att kommunen måste gå före och ta sitt ansvar. – De kan till exempel flytta hit löne- eller ekonomiavdelningen. Varför ska de sitta i Stadshuset? Alla kan inte bo runt torget i stan, och alla vill inte det.

Norran Hjältar: Polisen som ville stötta brottsoffren

Året var 1992 och Allan Lundgren hade precis blivit änkeman och nybliven pensionär. – Jag visste inte vad jag skulle hitta på, säger Allan som jobbat som polis i större delen av sitt yrkesliv. Lösningen uppenbarade sig när Brottsofferjourens riksförbund kallade till ett möte för att se om det fanns något intresse för att starta upp en lokalförening i Skellefteå. Som gammal polis visste Allan att många brottsoffer och vittnen kände sig ensamma. – Efter polisutredningarna så blev de lämnade, vi som poliser hade inga möjligheter att stötta dem. Därför kändes det intressant att få hjälpa, säger han. Redan samma kväll bildades en interimsstyrelse. Det blev en rivstart, första uppdraget för föreningen var att stötta familjemedlemmar och vänner till Jessica Torstensson som mördades under julhelgen 1992. – Det blev ett elddop. Sedan dess har föreningen hjälpt tusentals vittnen och brottsoffer i Skellefteregionen. Ett jobb som inte tar paus. – Det känns aldrig betungande. Allan tycker att samarbetet med polismyndigheten i Skellefteå har fungerat bra ända till för en tid sedan när föreningens kontaktperson i Skellefteå försvann i en stor omorganisation. I dag sköts all kontakt med polisen via en regional avdelning i Umeå, vilket Allan är kritisk till. – Ibland kan vi läsa i tidningen om människor som vi skulle ha kunnat hjälpa, men inte kommit i kontakt med. Lars Westermark, chef polisen i Skellefteå, anser att polismyndigheten har blivit mycket bättre på att stödja både vittnen och brottsoffer. En av anledningarna är att myndigheten har koncentrerat brottsofferarbetet till regional nivå. Samtidigt menar han att Brottsofferjourens arbete är av betydelse. – De gör ett jätteviktigt arbete och de kan jobba betydligt friare än vad vi som myndighet kan, säger Lars Westermark. I dag är det närmare 20 personer som jobbar ideellt åt Brottsofferjouren i Skellefteå. – Många vittnen kan vara rädda när de kommer till tingsrätten och då är det vår uppgift att hålla dem om ryggen. När det gäller brottsoffer försöker de att skapa en kontakt så tidigt som möjligt för att erbjuda dem sin hjälp. – Det känns bra att kunna fortsätta att använda sina poliskunskaper och jag har inga planer på att sluta, säger den 92-årige Allan och skrattar.