FINALIST

Norran Hjältar: Polisen som ville stötta brottsoffren

Året var 1992 och Allan Lundgren hade precis blivit änkeman och nybliven pensionär.

– Jag visste inte vad jag skulle hitta på, säger Allan som jobbat som polis i större delen av sitt yrkesliv.

Lösningen uppenbarade sig när Brottsofferjourens riksförbund kallade till ett möte för att se om det fanns något intresse för att starta upp en lokalförening i Skellefteå. Som gammal polis visste Allan att många brottsoffer och vittnen kände sig ensamma.

– Efter polisutredningarna så blev de lämnade, vi som poliser hade inga möjligheter att stötta dem. Därför kändes det intressant att få hjälpa, säger han.

Redan samma kväll bildades en interimsstyrelse. Det blev en rivstart, första uppdraget för föreningen var att stötta familjemedlemmar och vänner till Jessica Torstensson som mördades under julhelgen 1992.

– Det blev ett elddop.

Sedan dess har föreningen hjälpt tusentals vittnen och brottsoffer i Skellefteregionen. Ett jobb som inte tar paus.

– Det känns aldrig betungande.

Allan tycker att samarbetet med polismyndigheten i Skellefteå har fungerat bra ända till för en tid sedan när föreningens kontaktperson i Skellefteå försvann i en stor omorganisation. I dag sköts all kontakt med polisen via en regional avdelning i Umeå, vilket Allan är kritisk till.

– Ibland kan vi läsa i tidningen om människor som vi skulle ha kunnat hjälpa, men inte kommit i kontakt med.

Lars Westermark, chef polisen i Skellefteå, anser att polismyndigheten har blivit mycket bättre på att stödja både vittnen och brottsoffer. En av anledningarna är att myndigheten har koncentrerat brottsofferarbetet till regional nivå. Samtidigt menar han att Brottsofferjourens arbete är av betydelse.

– De gör ett jätteviktigt arbete och de kan jobba betydligt friare än vad vi som myndighet kan, säger Lars Westermark.

I dag är det närmare 20 personer som jobbar ideellt åt Brottsofferjouren i Skellefteå.

– Många vittnen kan vara rädda när de kommer till tingsrätten och då är det vår uppgift att hålla dem om ryggen.

När det gäller brottsoffer försöker de att skapa en kontakt så tidigt som möjligt för att erbjuda dem sin hjälp.

– Det känns bra att kunna fortsätta att använda sina poliskunskaper och jag har inga planer på att sluta, säger den 92-årige Allan och skrattar.

 

Finalister